Hulahopring, även känd som fitnessring, var populär i Europa, Amerika, Australien, Japan och andra länder på 1950-talet. Den kan ge bättre träning och utveckling av midje- och magmuskler, sätesmuskler och benmuskler, och kan effektivt förbättra kroppens midje-, höft- och knäledsflexibilitet. Förutom att användas som en allmän leksak används den också ofta i tävlingar, akrobatiska föreställningar eller som ett viktminskningsverktyg.
Hulahopringen kan ersättas av en rytmisk gymnastikring, som inte kräver särskilt mycket utrustning. Utövare rör hulahopringen runt kroppen genom att träna lemmar eller andra kroppsdelar. Ju längre varv runt en kroppsdel, eller ju fler varv en person gör samtidigt, desto högre nivå. Denna sport kräver inte hög kvalitet, och träningsomfånget för varje kroppsled överstiger inte det normala intervallet för fysiologiska aktiviteter. Det är en naturlig rörelse och är lämplig för människor i olika åldrar. Hulahopringen är intressant och formen är livlig, vilket inte bara kan odla utövarnas känslighet. Koordination och andra fysiska egenskaper kan också odla känsla och temperament. Fritidsaktiviteter i amerikanska grundskolor och gymnasieskolor genomförs i stor utsträckning. Sedan hulahopringen introducerades i Kina på 1980-talet har den varit älskad av allmänheten, och hulahopringen är ganska populär över hela landet.

Regelbundet deltagande i hulahopövningar kan bibehålla en god figur, så att musklerna i midja, mage, rumpa och ben inte stelnar eller degenereras. Stark muskelstyrka, vältränad kroppsform, bra rörelseomfång och atletisk förmåga är viktiga manifestationer av livsaktiviteter och värderingar. Bodybuilders kan utföra olika hulahopövningar för midja och mage beroende på sin egen fysiska styrka och erfarenhet.
Hulahopringen är tillverkad av plast eller gummi, och dess specifikationer och vikt är inte strikt reglerade. Utövare kan välja efter sina egna behov, eller så kan de ersättas med rytmiska gymnastikcirklar, som inte kräver hög utrustning. Hulahopringarna kan delas in i: nackrörelser, midjerörelser, benrörelser, knärotationer, fotledsrotationer, handrotationer och armrotationer av utövarens kroppsdelar.